Vattenburen golvvärme i källare

Att lägga in värmegolv i äldre byggnader, vars grundläggning baseras på principen källare och platta på mark, kan innebära risker för fuktproblem. Fuktproblematik kan uppstå på grund av att markkonstruktionen (i bägge fallen finns en betongplatta på marken) har bristfälliga eller saknar:

  • Kapillärbrytande och dränerande skikt – som består av tvättat grus, makadam;
  • Isolering – som vanligtvis består av cellplast (EPS eller XPS, alternativt mineralull).

Kapillärbrytande och dränerande skikt

Kapillär fukttransport innebär att fukt i vätskefas förflyttas i håligheter, porer, med små radier. Ett exempel är när man sätter ett tunt sugrör i ett glas med vatten. Vattennivån i röret stiger till en högre nivå än vattnet i glaset. Ett annat exempel är disktrasan eller svampen – den suger upp vatten i sina porer när man torkar våta ytor. ”Suget” som uppstår är just på grund av kapillära fukttransporter och denna egenskap gäller även hos byggnadsmaterial.

För att betong i markkonstruktionen, som har förmågan att suga upp vatten om den är i kontakt med vatten, inte ska vidröra den fuktiga marken, bör det finnas porösa skikt inunder konstruktionen med egenskapen att hindra vatten från att sugas upp – det kapillärbrytande och dränerande skiktet – som även har till uppgift att leda bort vatten från byggnadens grund. Detta görs via dräneringssystemet. Vattnet är oftast s.k. dagvatten, vilket kommer från nederbörd men även underifrån i form av grundvatten.

I äldre markkonstruktioner saknas det här skiktet, och om den förekommer kan den bestå av sand eller för övrigt vara bristfällig i sin funktion. Detta gör att betongplattan är fuktig, och i sämsta fall våt med synliga blöta partier främst vid plattans och väggarnas anslutningar. Att i efterhand lägga in ett sådant skikt blir arbetsintensivt och ekonomiskt besvärande, om än tekniskt lösbart.

Isolering

Markisolering har två funktioner där den främsta är att värmeisolera för att minska värmeförlusterna. I och med att golvvärme ökar plattans temperatur ökar därmed de nedåtriktade värmeförlusterna vilket ökar uppvärmningskostnaden. Dessa värmeförluster kan även öka risken för framtida fuktproblem i form av ångdiffusion. Diffusion är en form av fuktvandring där enskilda vattenmolekyler, på ett slumpmässigt sätt, vandrar från en högre koncentration till en lägre koncentration. Ett exempel på diffusion är när en droppe bläck släpps ner i ett glas med vatten. Bläckets molekyler kommer att sprida sig i vattnet från ett område med högre koncentration till ett lägre tills koncentrationen är jämn efter en viss tid.

Ånga diffunderar via luft i materialporer. För konstruktioner på mark sker en vandring av ånga från en högre koncentration till en lägre. Den fuktiga marken, som till ca 30 % består av luft som innehåller fukt, kan ha en högre ånghalt än vad luften i byggnaden har. Då sker en fuktvandring från marken, genom konstruktionen, till inneluften. Ånghalten hos luften i marken är starkt temperaturberoende, ju varmare luften är, desto mer fukt kan den innehålla. Sambandet mellan luftens temperatur, och den mängd fukt som luften kan innehålla, kallas mättnadsånghalt.

diagram01

Detta betyder i golvvärmesammanhang, att värmeförlusterna värmer marken. När markens temperatur ökar, stiger även ånghalten i markens porer – man aktiverar vattenmolekyler till rörelse. Med en ökad ånghalt i marken (alltså en ökning av koncentration), fås en ökad drivkraft för fukt att diffundera genom markkonstruktionen och in i byggnaden. Utifrån fuktdiffusion har markisolering en fuktteknisk funktion. Genom att minska värmeförlusterna förblir marken sval, vilken håller nere marken ånghalt till nivåer så att en uppåtriktad ångflöde inte uppstår eller förblir litet.

För oisolerade plattor, eller plattor som är försedda med lite isolering, kan ångflödet vara litet. Så länge som ångan tillåts diffundera genom konstruktion och ventileras bort, klar sig konstruktionen.

Risken med fuktproblem kan uppstå när och om:

  • Konstruktionen täcks med ett tätt material, tex plastmatta. Genomströmning av ånga förhindras, vilket medför att den ackumuleras under tätskiktet till den grad att det blir samma ånghalt under skiktet som i marken;
  • Temperaturen i utrymmet/konstruktionen sänks långvarigt, vilket kan medföra kondensbildning i konstruktionen;
  • Temperaturen i utrymmet/konstruktionen ökas långvarigt, vilket kan medföra ökatångflöde genom/i konstruktionen;
  • En kombination av de ovanstående punkterna – vilket kan anses gälla för golvvärmesammanhang.

Systemlösningar

I de ovanstående förloppbeskrivingarna talas hela tiden om risker. Exakt hur grundkonstruktions skick är, och hur det blir efter åtgärder med eller utan golvvärme är ännu svårare att sätta siffror på – mycket är direkt beroende av ett antal lokala förutsättningar och variabler, t ex:

  • Kapillärbrytande och dränerande skiktets egenskaper och status;
  • Lokala markförhållanden, t ex grundvattennivå, markegenskaper, lutningar;
  • Konstruktionens uppbyggnad samt ingående material samt tjocklekar;
  • Val av golvmaterial;
  • Utrymmets ventilationsgrad, temperatur, fuktkällor.

Man kan dock resonera kring strategier kring hur fuktsäkrare konstruktioner skapas, där (dessvärre) ju säkrare konstruktionen blir, desto dyrare. Det som otvetydigt kan konstateras är att:

  • Se till att få så mycket isolering under golvvärmekonstruktionen som möjligt;
  • Se till att konstruktionen i möjligaste mån förses med fungerande kapillärbrytande och dränerande skikt.

För övrigt finns i princip finns två strategier:

  • Att förhindra fuktgenomträngning genom att använda fukttäta skikt vid ytan;
  • Att hjälpa eventuellt tillskjutande markfukt att ta sig genom konstruktion, oftast med hjälp av en ventilerad luftspalt.

I de fall som grunden kan konstateras vara torr och liten risk för fuktvandring föreligger, kan t ex Easy-systemet med fördel läggas. OBS! Golvskivorna bör inte fästas mot betongen med golvlim – ett flytfix (fix för större plattor), t ex Mapei Adesilex P4 bör användas ty en sådan produkt är fuktbeständig. I och med att Easy-systemets material är relativt ogenomsläppliga för fukt (EPS och framförallt aluminiumfolien), kan en ökad ånghalt i betongplattan förväntas. Detta kan medföra ett ökat fuktflöde kring källarmurarna – använd gärna fuktgenomsläpplig färg på väggarna.

För strategi två finns ett antal olika system på marknaden:

  • System Isola Platon (www.isola.se)
  • Nivell-systemet (www.nivell.se)
  • Floor Board System (www.fbs.se)

Dessa system bildar en luftspalt mellan betongplattan och de överliggande systemen. Via slitsade socklar som löper kring rummets periferi kan fukt endera diffundera ut via sockeln eller sugas bort med hjälp av mekanisk ventilation (fläkt). Nackdelen med systemen är att dessa utgör en högre bygghöjd, men å andra hand blir konstruktionen fuktsäkrare. Flooréwa och Easy-systemet fungerar bra att läggas direkt ovanpå Nivell respektive FBS. På Platonmatta måste ett bärande skivmaterial läggas först för att få en styvare yta på vilken Flooréwa eller Easy-systemet monteras.